Svensk ordbok 2009, webbversion
verb gav, gett el. givit, pres. ger
giv·it1(börja) samtycka
efter att ha gett upp sin egen ståndpunkt
komm.trots deras övertalningsförsök ville han inte ge med sigge med sigsedan 18052rubbas ur sitt läge
och hota att braka samman e.d.
Nolldet gamla taket börjar ge med sig○ibl. bildligtbli lindrigare
huvudvärken började ge med sigge med sigsedan 1877Subst.:medgivande (till 1)