Svensk ordbok 2009, webbversion

ge me´d sig verb gav, gett el. givit, pres. ger giv·it1(börja) sam­tycka efter att ha gett upp sin egen stånd­punkt komm.trots deras övertalnings­försök ville han inte ge med sigge med sigsedan 18052rubbas ur sitt läge och hota att braka samman e.d. Nolldet gamla taket börjar ge med sig○ibl. bildligtbli lindrigare huvud­värken började ge med sigge med sigsedan 1877Subst.:medgivande (till 1)